När rädslan tar över och begränsar

Det har varit mkt hund senaste tiden,något som får mig att må så bra. :)
Det har även varit ont i kroppen pga artrit som har blommat upp :(

Det har också varit mycket funderande kring familj och barn, kring relationer över lag.
Idag mer än 1,5 år efter våldtäkten så har jag fortfarande problem.. skulle beskriva mig som asexuell, längtande men så fort jag närmar mig tanken på eller fysiskt utförande av dejtning, sex, närhet så kommer en stor STOPP skylt upp och jag återgår till att krypa in under mitt lilla skal för att inte bli skadad..

Men hur länge ska det pågå, hur länge ska vara rädd, inte våga....Har mitt liv blivit dömt till ett liv utan Kärlek till en Man, från En Man... ?
Hur ska jag få mig själv att läka, när jag stänger av eller gömmer mig för möjligheten att träffa en Man?
Jag önskar att svaren på det jag tänker på fanns att läsa i en bok, jag önskar att rädslan inte var så stor... så förlamande.
Framför allt önskar jag att de fanns ngn som kan hjälpa mig.


Jag älskar min hund och de liv jag har idag, men det finns tillfällen.. fler och fler märker jag när jag saknar närheten, när jag önskar att jag inte var ensam.