Varför blev det jag? Unga vuxen år, del 2

Redan i barndomen så hade beteendet att vara till lags, göra andra glada, vara foglig och gränslös befästs hos mig. Dock så hade jag förträngt det sexuella övergreppet av min släkting och försöket till övergrepp av min klasskamrats bror.  Dessa minnen kom tillbaka till mig i form av flash backs under en fest då jag var 16 år.  Det blev en enorm chock då jag då var aktiv inom kyrkan och trodde jag var oskuld och skulle så förbli till jag blev gift...   Så jag gick ur kyrkan, jag gömde mig, såg ner i marken, vågade inte titta framför allt killar/män i ögonen för jag var säker på att det syntes på mig i pannan. Jag ville förneka att det hade hänt, men minnesbilderna var motbevis nog.  Så jag stoppade huvudet  i sanden och försökte återigen förtränga allt. 
Men känslan av skuld och skam, känslan av att vara så smutsig och äcklig fanns ständigt närvarande.

Då jag inte heller nu berättade för någon om det som hade hänt så, gick jag med alla tankar själv och försökte bearbeta för mig själv, tankarna och känslorna var många och stora.. jag började tro att det var meningen att det hade hänt, att det var detta jag dög till...  Sen vid 18 års ålder kom jag på den briljanta iden att man kanske kunde ersätta otäcka minnen med bra minnen.  Så jag valde att förlora min "oskuld" av bearbetnings syfte.  Ja Du kan säkert tänka dig att det gick ju sådär bra..
Man kan inte ersätta minnen, dem blir fler och nödvändigtvis inte bättre.  Jag är dock en väldigt envis och viljestark person så jag tänkte om det inte fungerade denna gång så skulle nästa gång fungera och göra allt bättre.  Det blev många nästa gång, och ingen av gångerna blev bättre.   Jag valde män som egentligen bara blev en upprepning av övergreppet som liten,.. med andra ord jag "blev" ett offer igen och kände mig bara äcklig och utnyttjad efteråt och känslan av att sex var det enda jag dög till, blev starkare och starkare.
Mitt syfte med att ha sex att ersätta minerna från barndomens övergrepp började suddas ut och mer och mer så blev sexet med okända män ett missbruk, där sexet gav mig ångest och panik och "jag är inte värd bättre känsla" som behövde dövas och detta gjordes lämpligast genom sex, för då för några min kunde jag känna att jag dög och fick den bekräftelse jag behövde. Men sen någon timme senare så var ångesten där igen och den behövde återigen dövas.
Så höll jag på från jag var 18 till jag 22 år.  Hela tiden så blev bilden av mig själv mer skev,  sex för mig blev aldrig romantiskt och fint, utan det var enbart en ångestdämpande medel och ett sätt för att få känna att jag dög till ngt, för även om jag längtade så efter att hitta den "rätte" och bli någons flickvän så kom jag aldrig ditt.. Jag var en snäll, trevlig, social kul tjej, som var grym på sex men tyvärr inte tillräckligt bra för att vara någons flickvän.  Detta gjorde ju inte att jag blev snällare mot mig själv och behandlade mig själv som värdefull, utan mer tvärtom.

Jag inser i efterhand att jag drogs till dem män som egentligen bara ville ha sex och inget mer, och på så sätt blev det ju en självuppfyllande profetia. 
Till slut så tog spiralen av självdestruktivt beteende stopp, Efter en helg i Sthlm där jag hade använt sex som ångestdämpning 4 ggr med fyra olika män inom loppet av 24 timmar så kraschade jag.
Jag slängde kläderna jag hade på mig, köpte nya och tog mig hem till min bästa vän och bröt ihop.

Talade om vad jag hade sysslat med, om övergreppen talade om allt... om hur jag träffade okända män och hade sex, om hur jag inte brydde mig om min egen säkerhet utan träffade dem på hemmaplan, hotell ja utan någon som viste var jag var. Samtidigt just under dem åren så var min säkerhet de minsta jag brydde mig om, jag gillade att vara vild och destruktiv. Kunde jag på ngt sätt "slå" lite mer på mig själv så tog jag alla tillfällen i akt.

När jag hade berättat allt för min kompis så sa hon "Nu måste du sluta, du måste få hjälp. Jag ringer min mamma" (hennes mamma var barnmorska) Hon rekommenderade mig till Tjejjouren då dem nyss hade haft en föreläsning av dem om unga tjejer och övergrepp.
Så jag tog telefonen och ringde tjejjouren  talade om lite om vem jag var och vad jag hade gjort, vad som hade hänt och att jag behövde hjälp, fick då komma ditt dagen efter. 

Varför blev det jag? Del1 Barndomen

Har funderat rätt mycket över den frågan,  varför blev det just jag som hamnade i, valde att se prostitution som en lösning?  Varför gav känslan av sälja mig själv inte avsmak och satt ett stort STOPP Tecken i pannan på mig?
För att förstå varför jag valde som jag valde, behöver jag berätta lite djupare om min uppväxt i barndomen till dem första åren av 20åren av mitt liv.

Alla har vi olika skäl till att gå in i prostitution alla av oss har inte haft en jobbig uppväxt, inte heller alla av oss dras med normbrytande beteende i barndomen, eller fått anknytningsfaktorn i bebisåren förstörd... Men det jag kommer berätta om kan vara signaler på att risken finns att man blir så gränslös och i behov av bekräftelse att man ligger i riskzon för att hamna fel.


Jag föddes i Indien och jag hade tur, ja jag hade verkligen tur att hamna på ett barnhem. När jag kom till barnhemmet var jag bara några dagar gammal.  Men redan där hade mitt liv fått sin första törn..
Att bli separerad från sin mamma- tryggheten och lämnad ger skador. Forskning visar om och om igen att just första året är otroligt viktigt att en bebis får närhet, trygghet, kärlek och omvårdnad. såväl fysisk som psykisk för att inte det ska bli sprickor i den grundläggande utveckling/trygghetstrappan.
På barnhemmet så var jag tydligen en solstråle, jag var foglig, glad och nöjd för lilla minsta.  Jag hade lärt mig en överlevnads strategi..  Denna strategi satt sig djupt inom mig och kom att forma mig mer än vad jag kunde ana.
Väl adopterad kom jag till en klassisk svensk familj, fick all den kärlek, trygghet och alla mina primära behov tillfredställdes. Så borde det inte då ha tagit bort dem där 6 månaderna i Indien då tryggheten, kampen för överlevnad pågick inom mig???

Tyvärr inte, jag var som barn redan väldigt liten, försynt, foglig, glad och till lags. Även om jag inte kunde sätta ord på det då, har jag insett i efterhand att jag var så rädd att bli lämnad att jag valde att ställa till minsta möjliga problem för att inte blir övergiven igen...  Jag blev gränslös, jag gav av mig själv och var ett barn som log och lätt tog kontakt med allt och alla.
Något som då var förtjusande, något man inte såg som ett tecken på brister i anknytning eller normbrytande beteende i barndomen.

Men detta att vilja vara alla till lags, vara foglig, nöjd och glad fortsatte och fortsatte. Att säga Nej, att ha naturliga gränser för vad som var okej att ställa upp på fanns inte.  För om jag sa Nej, jag vill inte så kunde jag ju bli lämnad, övergiven.
Blev någon arg på mig så blev jag otroligt orolig och vände ut och in på mig själv för att göra allt bra.

Även så genomsyrades samma beteende i skolåren. Att vara till för alla andra för att få känna sig bekräftad och inte oälskad.  Jag hade också flera år av mobbing dels för hudfärg och att jag var rund och under den perioden lärde en ny överlevnads strategi- Visa inte att det dem gör eller säger gör ont, gråt ej, då kan dem ej vinna.

Med facit i hand så det starka behovet av att vara till lags och väldigt starkt knyta an till människor i min omgivning, att jag inte hade den naturliga gränssättningen gjorde mig ett lätt offer för det sexuella övergreppet av en äldre släkting till mig när jag var 10 år.
Det förekom aldrig tvång eller våld, för det var ju en person jag kände och tyckte om.
Men ändå ´mins jag att jag frågade om detta var ok? Fick till svar att ja det är okej, så då var det väl det... varför skulle jag misstro någon som var äldre än mig och ngn jag såg upp till?

Ändå måste jag ha vetat att det som hände inte var riktigt bra, för när min kloka mamma som anade ugglor i mossen, frågade om ngt hade hänt.. så förnekade jag. Sen förträngde jag den händelsen, dock ville jag aldrig mer besöka den släktingen igen, men kunde inte ge förklaring till varför....

Ganska precis 1 år efter den händelsen så hände det igen, ja försök till... av en klasskamratas äldre kompis.  Var hos dem och han försökte brotta ner mig på sängen och ta av mig kläderna. Denna gång tog jag mig loss och cyklade hem, sa dock inget till ngn... minnet kom tbx i tonåren.  Men vad gjorde att jag blev nästan offer igen... ? sände jag ut dem signalerna? Var det min önskan att vara omtyckt av alla som låg till grund? 
Jag vet ärligt inte varför jag blev utsatt en andra gång, men tror att redan då hade jag fått en skev självbild..

Vilka var dem?

Männen jag träffade vilka var dem? När jag går tillbaka i minnet så är min insikt att det var väldigt många "svenssons" antagligen äkta män, sambos och fäder. Vist en och annan karriärs singel fanns också men övervägande var det verkligen vanliga svenssons med så vitt jag vet med vanliga jobb.

En fras som var ständigt återkommande när det handlade om att sexet skulle ske mot betalning var "jag är egentligen ingen som betalar för sex, men du verkar så fin och trevlig så jag gör ett undantag, eftersom du också är i ekonomisk knipa"
Antar att de var deras sätt att i sina själar rättfärdiga de dem gjorde... Det blev "lagligt"
Det märkliga kan jag se i efterhand och även tänkte ibland på under sista tiden då jag sålde mig, var att om dem verkligen hade velat  hjälpa mig hade dem då inte funnit ett annat sätt att göra det på???

Som jag ser det så var behovet hos mig att få in pengar och även bekräftelsen att jag dög till ngt (sex), en sida av myntet där den andra sidan utgjorde männen och deras behov av att "äga" mig en stund och själva få någon storts bekräftelse.  Ett destruktivt och tragiskt beteende hos båda faktiskt.

Här och nu, torsdag vardag.

Hade först tänkte mig att skriva ett blogginlägg om dagen om mitt liv, de gamla livet jag lämnade bakom mig.. 

Men livet, ja vardagen kommer i mellan.. Jobb, förkylning, trötthet, familj och hund.. 

Sen så att minas, skriva om den tiden av mitt liv då jag i omgångar levde i helvetet, de tar mer kraft än jag trodde... 

Jag vill även se till att det jag återberättar känns bra och rätt.

Att det blir bra formulerat och hyfsat lätt förstående. 

Så allt över 1 inlägg per vecka om mitt gamla liv, får bli en bonus :) 

Hoppas du som läser har förståelse för det. 

/A 

Tryggare kan ingen vara.... Eller var det bara en Illusion???

När jag väl gick in i prostitutionen så funderade jag på om jag skulle åka hem/till hotell och träffa dessa män "0ut call" Eller om jag skulle ta emot dem hemma i lägenheten.
Jag bestämde mig för lägenheten, det kändes på något sätt tryggare, jag var ju ändå på hemmaplan då....  Som om det hade spelat någon roll, hade någon av dessa män velat misshandlat mig, dödat mig så hade inget hindrat dem... kanske hade jag saknats lite fortare, hittas fortare i bästa fall...

Men faktum är att jag hade sådan extrem änglavakt under denna tid, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Vist vissa var hårdhänta, fick örfilar, blev spottad på men det kunde ha varit så mycket värre, det insåg jag i efterhand.  Men då just mitt i allt så trodde jag verkligen på att jag var trygg och säker så länge allt skedde inom mina fyra väggar.

Det jag aldrig tänkte på var att dem män som besökte mig visste var jag bodde, dem visste mitt namn, ja allt.... jag var alltså totalt oskyddad från plötsliga ovälkomna påhälsningar.
Vilket jag fick erfara då jag ibland kunde få sms med text som "såg dig ute med hunden, blev så sugen kan du ses nu?"  Dem smsen var obehagliga men ändå jag resonerade som så att de var bättre än åka iväg och ja, åka iväg och besöka män hos dem eller på hotell hade ju i alla fall inte varit ett bättre alternativ men i efterhand så ser jag ju att båda formerna är precis lika farliga och dåliga!

Så illusionen av trygghet bedrog, det blev jag framför allt varse om när jag tog mig ur prostitutionen, helt plötsligt kändes det inte längre säkert att bo kvar, dem visste ju mitt fullständiga namn.
Så det blev flytt och skyddad identitet ett tag, för att kunna bygga upp tryggheten igen.
Än idag när jag passerar mitt gamla område så kan jag känna olusten komma krypande i kroppen.

Pengarna och de s.k. vinsterna i början

Jag hade intentionen att jag skulle spara undan pengar att det som blev över när räkningarna och mat var inhandlat skulle jag lägga undan som en buffert. Nu var det ju inte så att de pengar jag fick kom allt den 25.e som en lön utan de var ju en del pengar ena veckan och lika dant andra veckan… ja lite som veckolön. jag skulle även spara undan pengar så jag kunde betala av mina föräldrar den skuld jag hade till dem, men dessa fina intentioner… Gick totalt i stöpet.

 När jag väl fick pengarna så kom en berusningskänslan en kick liksom, Ja! jag har pengar jag kan leva mitt liv utan ekonomisk ”hjälp”. Egot blev också smickrat på något väldigt sjukt sätt, Någon vill betala pengar för att få mitt sällskap, få tillgång till min kropp, kortsiktigt så kändes det bara som vinster det jag höll på med. Mycket av pengarna spenderades på ingenting vettigt mycket ute luncher (bjöd vänner) mycket mat då mat också var ett sätt att dämpa den ångest som kom smygande ju längre jag höll på att sälja mig själv. Sen en del kläder och vuxenleksaker, som sen kastades för jag stod inte ut med att ha det kvar… var bara en ständig påminnelse om att det jag gjorde innerst inne var äcklig och smutsigt- det blods pengar.

Det var bara under första året som allt kändes spännande, förbjudet- pirrigt, positivt, kanske för att jag levde i min egen lilla bubbla och jag kände mig vacker, åtråvärd och älskad samt ekonomiskt trygg. Sen smögs sig självföraktet in, men mest så blev tankarna kring att jag var inte värd bättre, än att vara en kropp för tillfällig tillfredställelse åt män. Denna tanke/känsla hade jag redan innan jag började sälja mig själv, men under prostitutionen så blev det bara värre och värre, det blev en självuppfyllande profetia.  Min kropp blev mitt verktyg för att leva, den hölls fin och tillgänglig för alla som hade råd att betala för den. Jag var naiv nog att tro att det bara var min kropp, min fysiska kropp dem kunde få att min själ skulle förbli orörd. Men i slutändan så det männen betalade för var hela mig, både min kropp och min själ, det gick inte skydda själen från de självdestruktiva liv jag hade valt.

 Jag var benhård på reglerna i början, inga avkall på de krav jag hade satt upp. Gällande pengarna så var det min taxa, samt att inget prutande tilläts. Jag var benhård. Första året. Efter första året så började stammisarna pruta och jag fann mig själv i ett läge där antigen så tog jag det som gavs eller så blev det inget alls. Nu var jag så långt inne i prostitutionen att begäret efter pengar så jag kunde köpa mat och annat som kunde döva min ångest hade ökat, så jag började göra avkall på priset. Först så kunde det handla om en liten summa, sen kunde det bli att kunden sa ”men jag betalar dubbelt nästa gång” eller ”jag har tyvärr inte mer just nu, men jag vill ju såååå gärna träffa dig, du är så bra för mig” och som den bekräftelse torsk jag också var och hade blivit desto mer så sa jag ”Ja vist det blir bra det”. Grejen är att när jag väl hade börjat gjort avkall kunde jag inte gå tillbaka, jag fann mig själv sälja min kropp till högstbjudande, om det så handlade om några futtiga hundralappar, för jag behövde ju köpa hundmat…  

Ingen big deal

Jag var ju inte en hora, prostituerad på det sättet. Jag gick ju inte på gatan. Jag skulle ju haft sex oavsett och istället för att bara ge bort sex till män som ändå inte gav något tillbaka så kunde jag ju kombinera sex och inkomst.  Jag slapp belasta mina föräldrar ekonomiskt, jag fortsatte vara ekonomiskt oberoende. Det var ju bara win- win.   Sen så var det ju lite spännande också, det var en sorts bekräftelse och egobost att någon ville betala för mig, mitt sällskap, min kropp...

Jag pratade ju med dem via mail och telefon först, hade foto krav för jag kunde ändå inte tänka mig att ha sex med någon jag inte tände på även om jag fick pengar.  Jag var ju inte en prostituerad, detta var ju bara tillfälligt tills jag fick ett jobb...

Jag var ingen Hora- Prostituerad, jag vara bara en vanlig tjej som förenade Nytta med Nöje.  Det är vad jag intalade mig själv när jag gick in i prostitutionen.  Detta var vintern 2008/2009.