Redan i barndomen så hade beteendet att vara till lags, göra andra glada, vara foglig och gränslös befästs hos mig. Dock så hade jag förträngt det sexuella övergreppet av min släkting och försöket till övergrepp av min klasskamrats bror. Dessa minnen kom tillbaka till mig i form av flash backs under en fest då jag var 16 år. Det blev en enorm chock då jag då var aktiv inom kyrkan och trodde jag var oskuld och skulle så förbli till jag blev gift... Så jag gick ur kyrkan, jag gömde mig, såg ner i marken, vågade inte titta framför allt killar/män i ögonen för jag var säker på att det syntes på mig i pannan. Jag ville förneka att det hade hänt, men minnesbilderna var motbevis nog. Så jag stoppade huvudet i sanden och försökte återigen förtränga allt.
Men känslan av skuld och skam, känslan av att vara så smutsig och äcklig fanns ständigt närvarande.
Då jag inte heller nu berättade för någon om det som hade hänt så, gick jag med alla tankar själv och försökte bearbeta för mig själv, tankarna och känslorna var många och stora.. jag började tro att det var meningen att det hade hänt, att det var detta jag dög till... Sen vid 18 års ålder kom jag på den briljanta iden att man kanske kunde ersätta otäcka minnen med bra minnen. Så jag valde att förlora min "oskuld" av bearbetnings syfte. Ja Du kan säkert tänka dig att det gick ju sådär bra..
Man kan inte ersätta minnen, dem blir fler och nödvändigtvis inte bättre. Jag är dock en väldigt envis och viljestark person så jag tänkte om det inte fungerade denna gång så skulle nästa gång fungera och göra allt bättre. Det blev många nästa gång, och ingen av gångerna blev bättre. Jag valde män som egentligen bara blev en upprepning av övergreppet som liten,.. med andra ord jag "blev" ett offer igen och kände mig bara äcklig och utnyttjad efteråt och känslan av att sex var det enda jag dög till, blev starkare och starkare.
Mitt syfte med att ha sex att ersätta minerna från barndomens övergrepp började suddas ut och mer och mer så blev sexet med okända män ett missbruk, där sexet gav mig ångest och panik och "jag är inte värd bättre känsla" som behövde dövas och detta gjordes lämpligast genom sex, för då för några min kunde jag känna att jag dög och fick den bekräftelse jag behövde. Men sen någon timme senare så var ångesten där igen och den behövde återigen dövas.
Så höll jag på från jag var 18 till jag 22 år. Hela tiden så blev bilden av mig själv mer skev, sex för mig blev aldrig romantiskt och fint, utan det var enbart en ångestdämpande medel och ett sätt för att få känna att jag dög till ngt, för även om jag längtade så efter att hitta den "rätte" och bli någons flickvän så kom jag aldrig ditt.. Jag var en snäll, trevlig, social kul tjej, som var grym på sex men tyvärr inte tillräckligt bra för att vara någons flickvän. Detta gjorde ju inte att jag blev snällare mot mig själv och behandlade mig själv som värdefull, utan mer tvärtom.
Jag inser i efterhand att jag drogs till dem män som egentligen bara ville ha sex och inget mer, och på så sätt blev det ju en självuppfyllande profetia.
Till slut så tog spiralen av självdestruktivt beteende stopp, Efter en helg i Sthlm där jag hade använt sex som ångestdämpning 4 ggr med fyra olika män inom loppet av 24 timmar så kraschade jag.
Jag slängde kläderna jag hade på mig, köpte nya och tog mig hem till min bästa vän och bröt ihop.
Talade om vad jag hade sysslat med, om övergreppen talade om allt... om hur jag träffade okända män och hade sex, om hur jag inte brydde mig om min egen säkerhet utan träffade dem på hemmaplan, hotell ja utan någon som viste var jag var. Samtidigt just under dem åren så var min säkerhet de minsta jag brydde mig om, jag gillade att vara vild och destruktiv. Kunde jag på ngt sätt "slå" lite mer på mig själv så tog jag alla tillfällen i akt.
När jag hade berättat allt för min kompis så sa hon "Nu måste du sluta, du måste få hjälp. Jag ringer min mamma" (hennes mamma var barnmorska) Hon rekommenderade mig till Tjejjouren då dem nyss hade haft en föreläsning av dem om unga tjejer och övergrepp.
Så jag tog telefonen och ringde tjejjouren talade om lite om vem jag var och vad jag hade gjort, vad som hade hänt och att jag behövde hjälp, fick då komma ditt dagen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar