Pengarna och de s.k. vinsterna i början

Jag hade intentionen att jag skulle spara undan pengar att det som blev över när räkningarna och mat var inhandlat skulle jag lägga undan som en buffert. Nu var det ju inte så att de pengar jag fick kom allt den 25.e som en lön utan de var ju en del pengar ena veckan och lika dant andra veckan… ja lite som veckolön. jag skulle även spara undan pengar så jag kunde betala av mina föräldrar den skuld jag hade till dem, men dessa fina intentioner… Gick totalt i stöpet.

 När jag väl fick pengarna så kom en berusningskänslan en kick liksom, Ja! jag har pengar jag kan leva mitt liv utan ekonomisk ”hjälp”. Egot blev också smickrat på något väldigt sjukt sätt, Någon vill betala pengar för att få mitt sällskap, få tillgång till min kropp, kortsiktigt så kändes det bara som vinster det jag höll på med. Mycket av pengarna spenderades på ingenting vettigt mycket ute luncher (bjöd vänner) mycket mat då mat också var ett sätt att dämpa den ångest som kom smygande ju längre jag höll på att sälja mig själv. Sen en del kläder och vuxenleksaker, som sen kastades för jag stod inte ut med att ha det kvar… var bara en ständig påminnelse om att det jag gjorde innerst inne var äcklig och smutsigt- det blods pengar.

Det var bara under första året som allt kändes spännande, förbjudet- pirrigt, positivt, kanske för att jag levde i min egen lilla bubbla och jag kände mig vacker, åtråvärd och älskad samt ekonomiskt trygg. Sen smögs sig självföraktet in, men mest så blev tankarna kring att jag var inte värd bättre, än att vara en kropp för tillfällig tillfredställelse åt män. Denna tanke/känsla hade jag redan innan jag började sälja mig själv, men under prostitutionen så blev det bara värre och värre, det blev en självuppfyllande profetia.  Min kropp blev mitt verktyg för att leva, den hölls fin och tillgänglig för alla som hade råd att betala för den. Jag var naiv nog att tro att det bara var min kropp, min fysiska kropp dem kunde få att min själ skulle förbli orörd. Men i slutändan så det männen betalade för var hela mig, både min kropp och min själ, det gick inte skydda själen från de självdestruktiva liv jag hade valt.

 Jag var benhård på reglerna i början, inga avkall på de krav jag hade satt upp. Gällande pengarna så var det min taxa, samt att inget prutande tilläts. Jag var benhård. Första året. Efter första året så började stammisarna pruta och jag fann mig själv i ett läge där antigen så tog jag det som gavs eller så blev det inget alls. Nu var jag så långt inne i prostitutionen att begäret efter pengar så jag kunde köpa mat och annat som kunde döva min ångest hade ökat, så jag började göra avkall på priset. Först så kunde det handla om en liten summa, sen kunde det bli att kunden sa ”men jag betalar dubbelt nästa gång” eller ”jag har tyvärr inte mer just nu, men jag vill ju såååå gärna träffa dig, du är så bra för mig” och som den bekräftelse torsk jag också var och hade blivit desto mer så sa jag ”Ja vist det blir bra det”. Grejen är att när jag väl hade börjat gjort avkall kunde jag inte gå tillbaka, jag fann mig själv sälja min kropp till högstbjudande, om det så handlade om några futtiga hundralappar, för jag behövde ju köpa hundmat…