Jag bestämde mig för lägenheten, det kändes på något sätt tryggare, jag var ju ändå på hemmaplan då.... Som om det hade spelat någon roll, hade någon av dessa män velat misshandlat mig, dödat mig så hade inget hindrat dem... kanske hade jag saknats lite fortare, hittas fortare i bästa fall...
Men faktum är att jag hade sådan extrem änglavakt under denna tid, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Vist vissa var hårdhänta, fick örfilar, blev spottad på men det kunde ha varit så mycket värre, det insåg jag i efterhand. Men då just mitt i allt så trodde jag verkligen på att jag var trygg och säker så länge allt skedde inom mina fyra väggar.
Det jag aldrig tänkte på var att dem män som besökte mig visste var jag bodde, dem visste mitt namn, ja allt.... jag var alltså totalt oskyddad från plötsliga ovälkomna påhälsningar.
Vilket jag fick erfara då jag ibland kunde få sms med text som "såg dig ute med hunden, blev så sugen kan du ses nu?" Dem smsen var obehagliga men ändå jag resonerade som så att de var bättre än åka iväg och ja, åka iväg och besöka män hos dem eller på hotell hade ju i alla fall inte varit ett bättre alternativ men i efterhand så ser jag ju att båda formerna är precis lika farliga och dåliga!
Så illusionen av trygghet bedrog, det blev jag framför allt varse om när jag tog mig ur prostitutionen, helt plötsligt kändes det inte längre säkert att bo kvar, dem visste ju mitt fullständiga namn.
Så det blev flytt och skyddad identitet ett tag, för att kunna bygga upp tryggheten igen.
Än idag när jag passerar mitt gamla område så kan jag känna olusten komma krypande i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar