Här och nu, lördag 1/2 "hur ska jag komma vidare??"

Har haft en seg dag, varit trött efter jobbveckan som har varit. Mycket tankar kring våldtäkten jag var med om 30 nov 2012 har cirkulerat i huvudet. 

Ärendet lades ner, efter förför med MT då han uppgav att vi hade haft sex, men han hade ej haft uppsåt att våldta... 

Tänk att ett sånt litet ord som "uppsåt" kan få en människa som har kränkt en annan människa på ett av de vidrigaste sätten kan få gå fri, leva sitt liv som om inget har hänt, just bara för han uppgav det där lilla ordet. :( 

Skrämmande. 

Jag kommer på mig mer och mer att bli arg, ledsen, förbannad och gråtfärdig ju mer jag tänker på det, och jag kan inte släppa det.  Jag har varit med om mycket men detta var inte ett "aktivt/medvetet" val, detta gjordes mot mig och jag vet inte hur jag ska komma vidare. 

Jag har alltid drömt om familj och barn, en man att älska och bli älskad av. Nu vågar jag inte ens dejta, än mindre en fysisk intim relation med en man. Jag är rädd att om jag säger Nej, Stopp, ber personen att sluta så kommer det ej ske, jag är rädd att jag inte kommer känna ngt, att jag stänger av alla känslor, eller får sån panik/ ångest att jag skulle falla tillbaka sjukt nog i att döva ångesten med sex.. 

Jag är rädd att ingen man skulle vilja ha mig om dem viste vad som hade hänt, jag är så rädd att bli avvisad att jag finner det oerhört svårt att bryta mitt "isolerade mönster" gällande att våga dejta män. 

Det finns en sak jag verkligen avskyr, det är att begränsas av rädslor... Ändå vet jag inte hur jag ska komma vidare. 

Det gör mig ledsen och arg. 

Nu ska jag ta och lägga mig, kanske kan mina tankar och funderingar lugna sig en stund då.. 

// God natt och dröm sött världen.